"som jag saknat dig!".

Tänk att fyra ord kan få en att bli så himla överdrivet glad. Måste vara för att det kom från en person som man hoppades hade gjort precis det, saknat en. Och det hade han. Va mysigt. 

 

Kalmar ser inte helt ut som det gjorde när jag lämnade stan. Då var det minusgrader och massvis med snö. Känns som att jag färdats bakåt i tiden, tillbaka till hösten. Ett par plusgrader och mulet är det nu. Känns fint att vara tillbaka faktiskt. Och imorgon ska jag ha föreläsning med mina älskade klasskompisar igen, längtar jättemycket efter att få träffa dom.

 

Som den duktiga student jag är (eller åtminstone försöker vara) så ska jag nu gräva ner mig i mina kemiböcker igen. Tenta nästa vecka. Längtar inte. Back to reality.