Vårt officiella datum är visserligen inte förrän i början av juni, men jag tycker ändå att den här dagen förtjänar lite uppmärksamhet. För 365 dagar sedan gick jag och Linus på vår första dejt. Jag kan uppriktigt säga att jag nog aldrig har varit så nervös i hela mitt liv. Den där kvällen då allting började.

 

När vi sa hejdå den kvällen så visste jag en sak med säkerhet: han var något utöver det vanliga. Jag skulle inte påstå att jag omedelbart visste att vi skulle bli ett par, men jag visste att det fanns något där, något riktigt bra. Ni vet den känslan, när det känns som att allting bara klickar? Jag minns att jag satt och bara log som ett fån i säkert 10 minuter efter att han lämnat lägenheten. Att han en liten stund senare skickade ett sms och bad om att få träffa mig snart igen, gjorde inte direkt mitt leende mindre.

 

Vi började ses väldigt intensivt efter den dagen. Och gudarna ska veta att jag svävade som på små moln hela våren. Och det gör jag nog fortfarande. I fell in love the way you fall asleep: slowly, and then all at once. Så var det verkligen. Och den extrema glädjen och pirret i magen, det finns kvar i mig ännu idag. Han är sannerligen något utöver det vanliga. Och jag älskar honom.