Vet ni vad som slog mig? Jag har bott i Kalmar i ett halvår nu. Eller okej, klockan 04 inatt är det exakt 6 månader sedan jag flyttade från Haparanda. Bara 6 månader, det känns som att jag varit här i evigheter.

Jag är glad att jag åkte. Givetvis går det inte en dag utan att jag tänker på de där hemma, de fantastiska människorna som jag inte längre kan träffa varje dag. De som jag skrattat och gråtit med i flera år. Ni vet vilka ni är. Och jag saknar er. Så fasansfullt mycket så att ni inte ens kan ana.

 

Men jag har växt som person här borta, utvecklats. Och jag trivs. Verkligen. Jag har människor runt mig som får mig att skratta varje dag och som ständigt peppar mig och det känns så bra att vara runt dem. För de är ett jäkligt underbart gäng. De lyser verkligen upp hela min vardag, varenda en av dom.

Och som grädde på moset så får jag bo med den bästa tjejen som finns, i en lägenhet som jag älskar.

 

Ett par grymma månader har gått, många grymma månader kvar! There is no stopping us now!

Tre bilder som jag hittade på datorn: